Min mormorsmor Karolina, född på 1870-talet, fick denna byrå med sig, när hon som tolvåring flyttade hemifrån för att arbeta som piga. Hennes bror hade byggt den åt henne, för att hon skulle ha någonstans att ha sina saker.
Byrån blev kvar på gården även sedan hon slutat sina dagar, och kommande generationer hade glädje och nytta av den. Med tiden blev den sliten och och hamnade så småningom i uthuset. Där for den illa både av omild behandling och vädrets makter. När jag kom över den var man faktiskt på väg att bränna upp den.
Det tog ett tag att fixa till den. Skrapa färg, (tänk vad färg kan sitta fast när man ska ha bort den) laga, limma, plugga, slipa och måla och till sist nygamla beslag.
Den gamla byrån har fått en ny chans, och kommer nog att hålla till några generationer till om vi har tur.